Multitasker 2.0

Jag är en riktig baddare på att multitaska. Jag vet inte om ni alla faktiskt har sett den förmågan hos mig tidigare, men jag är i alla fall det! Är BÄST på att ha många bollar i luften och det är därför jag inte alls har några problem med stressiga jobb (bara så att alla som vill anställa mig vet)

multi

Jag har bokat in en tid hos Anna igen i alla fall. Hon lät glad över att få träffa mig igen och jag tycker att det ska bli kul också. Det känns nästan som en nära vän till mig och jag känner mig alltid så lätt om hjärtat när jag ska gå till henne. Har bokat torsdag 7e maj så det ska bli riktigt givande. Ska bli skönt att få hjälp med att få bukt över mitt förbannade huvud!

Snart 6 år sen

Den här tiden på året blir jag alltid så deppig. Såren pillas på lite extra, såren som Tom lämnade efter. Jävla idiot, att han ens kan påverka, sådär 6 år senare. Men det är väl så det funkar ibland i alla fall.

Jag var så knäckt efter vårt uppbrott. Jag fick söka mig till olika vårdinrättningar för att försöka pussla ihop bitarna. Till en början hade jag kontakt med Ambea, som först lovade att de kunde hjälpa mig men sen blev det inte riktigt så. Vi båda drog oss ur, för direkt efter uppbrottet var jag så deprimerad och djupt nere i en dal att jag inte kunde ta mig ut. Det blev till och med ett projekt att bara åka till tandläkaren. Ambea har hjälp som åker hem till folk och hjälper till på plats men de kanske inte ansåg att jag hade det behovet eller så, och jag orkade inte direkt ta emot hjälp heller.

Efter jag suttit där ett par månader tyckte Cissi och hennes pojkvän, som jag då bodde hos, att det fick vara nog. De kontaktade Södersjukhuset för att se om det gick att göra något för de tyckte att såhär kan jag ju inte ha det. Vilket såklart var sant, men svårt att se när man sitter i den situationen jag var i. De ringde i alla fall dit och så fick jag gå och prata med en psykolog, som enligt mig bara var dum i huvudet. Allt gick ju bra och så men det var inte direkt den typen av människa jag går ihop med. Var mer han som pratade och jag som lyssnade. Han sa att ja men självklart är det förståeligt att man mår dåligt efter ett uppbrott och bla bla bla. Ja, ni vet.

Det var dock en riktigt bra öppningsport för mig och jag fick då upp lite energi och började röra mig ute mer. Cissis pojkvän tipsade sen om ett företag som heter psykologa, världens bästa team med psykologer som jobbar där och jag kände det redan när jag kontaktade dem. Gick och pratade med världens bästa kvinna, Anna, som hjälpte mig att gå från 0 till 100. Hon är en riktig superkvinna alltså!

Nu har jag inte gått dit på ett långt tag men med jämna mellanrum besöker jag henne och pratar av mig, hon ger mig bra övningar att göra och saker att tänka på. Hon sätter liksom hjärnkontoret i rullning, om man säger så.

Kanske borde boka in en tid nu. Måste verkligen lära mig att hantera den här årstiden!

happen

Woop woop!

fri

Torsdag men fredag. Kan det bli bättre?

Två 4-dagarsveckor. Jag ÄLSKAR påsktider! De är så välkomna, varje år. Nu längtar jag tills denna tradiga skoldag är slut så att jag kan gå hem och fortsätta plugga. Haha, nej det är inte så deppigt egentligen men ibland tänker man så.

Mina föräldrar är superbesvikna över att jag inte kommer hem men det kan de gott vara. De ska veta att jag också är besviken! Man kan inte bete sig hur som helst.

Detta humör idag

Idag är jag på ett riktigt pillemariskt humör och jag vill bara söndertrasa någon med sarkasm. Och vem vänder man sig till om inte till de fantastiska e-cardsen som jag lagt upp tidigare. Tack och hej för mig! ;)

sar

sar1

sar2

sar3

 

Det är ju tur att jag är ledig idag så att folk slipper gå i min väg! ;)

Det är verkligen vår

Åh, kan knappt förstå det själv! Men det är verkligen vår! Har varit ute på en långpromenad och bara njutit av vädret. Sett massa blommor och när man ser tussilagos vet man att det verkligen är vår. Vår vår vår! Kan skriva det tusen gånger nu för nu är det verkligen sant!

tussilagos

Kommer inte åka hem över påsk

Jag har bestämt mig för att jag inte ska åka hem över påsk. Ja, jag har pratat med pappa och han sa ju att de inte riktigt har råd att åka nu men jag tyckte det var så lamt. Och jag är faktiskt så besviken att jag bestämt mig för att inte åka hem. Det kan de fan ha alltså. Jävla dålig stil.

Så nu vet jag inte hur jag kommer spendera min påsk alls. Känns inte så kul att sitta ensam och mögla under en hel påsk men får kolla vad de andra ska göra. Någon måste ju göra något kul tycker jag ju liksom.

Så för att trösta mig själv gick jag in för att bara titta liiite på parfymer online. Men det slutade ju såklart med att jag köpte en. Jag stod ju mellan två i januari, minns ni? Jag köpte i alla fall Light Blue då men nu köpte jag faktiskt hem Lady Million. Hehe. Ja men vad tusan, jag var ju faktiskt lite ledsen. Eller, om jag ska vara ärlig, riktigt ledsen. Men nu känns det lite bättre. Kan knappt bärga mig tills jag får gå och hämta ut min nya lilla bebis!

lady

Hur går det förresten för er nu på den andra fredagen den 13e? För mig har det gått bra faktiskt, peppar peppar.

Fan vad jag är besviken

you are

Jag är så himla besviken. Mina föräldrar är väldigt sällan här uppe hos mig. Jag vet inte varför, det är inte direkt så att jag har flyttat till ett annat land. Men de kommer liksom bara inte. De hade bestämt att båda två skulle komma nu i mars och att jag skulle komma över påsken men nu ringde mamma och sa att de inte kan komma i mars. Alltså, va!? Jag har ju planerat det här sen innan jul, vi hade ju bestämt!? Fattar ingenting. Nej, så hon förklarar då så fint att pappa minsann har bokat in en jakt med några vänner som han absolut inte kan missa. Ja, vi alla vet att han gillar jakt, det har jag ju skrivit om förut, men ändå.. Vi hade ju bestämt! Nej, han har köpt nya hörselskydd och massa annan utrustning som han vill testa och det har också gjort att de inte riktigt har råd att komma. Men de vill ändå att jag kommer på påsken.

Är det rättvist? Jag orkar inte ens prata med dem, pappa försökte ringa mig förra veckan men jag svarade inte. Jag har verkligen ingen lust. Alls. Jag är så jävla besviken! Så jag har bestämt mig att jag inte kommer att åka till Göteborg över påsken. Jag är lite sån, i alla relationer måste man ge och man måste ta. Man kan inte bara ta och förvänta sig att någon annan ska ge. Det funkar inte så. Det är inte så att jag försöker ”straffa” någon men jag tycker att rätt ska vara rätt. Dessutom har jag noll lust att åka hem och ge dem mer nu. Nu vet jag ju att jag inte får något tillbaka.

Fattar inte alltså. De är ändå mina föräldrar. De ska väl VILJA träffa mig, jag är ju deras dotter. Fattar inte… Som det här men tvärt om, typ…